Låt det bli stilla,
så stilla att jag hör
den röst som viskar
vad jag lever för

usch va bra jag mår! =D

nu befinner sig den flicka långt bak i tiden...
lyssnar på "patrik iskasson - tillbaks till ruta 1"...
å va som flaschar förbi min inre syn för tillfället är, en mörk vinterkväll när jag va kattvakt hos familjen W, då josse å jag "låna" huset en kväll, släckte ner hela huset, tände upp en brasa, drog fram fåtöljerna, satte på just den låten, på repeat, å satt nog där i, ja jag vet inte hur många timmar... vet inte om vi sa nått, vi ba satt där, titta på elden, å lyssna... gud, jag minns de som igår... =)

å va jag gjorde innan jag börja skriva här vågar jag inte ens skriva, för då tror ni jag blitt tokig... vilket vissa redan anser mig vara.... men jag har å bråss på :P i vilket fall som helst, är de tur man har öron, annars hade mitt huvud trillat av för leendet jag har just nu....

har man nått fel när man kan börja skratta högt för sig själv (å inte kan sluta) för nått man tänkt på, eller drog sig till minnes? eller mår man ba väldigt bra? är man bara väldigt lycklig...?

en låt som skulle beskiva mitt liv just nu är "walking on sunshine"...

I used to think maybe you loved me, now baby I'm sure
And I just can’t wait ‘til the day when you knock on my door
Now everytime I go for the mailbox, gotta hold myself down
‘Cause I just can't wait ‘till you write me you're coming around

I’m walking on sunshine whoa
I’m walking on sunshine whoa
I’m walking on sunshine whoa
And don’t it feel good....

grymma planer... =)

har sånna grymma planer för min underbara lägenhet hemma så de är inte sant...
jijanadå... ska ba vinna lite pengar så jag kan gö allt på en gång... kök, vardagrum å klädkammare... har väl inget direkt prio ett.. men lär nog börja med vardagsrummet... de riktigt kliar i fingrarna nu... hihi...

för ett år sen, precis just nu.... satt jag hemma med min älskade lilla prins oliver, käka taccos, myste, kolla film å mumsa godis... min älskade lilla skatt... jag önskar jag kunde göra nått!

mycket=långsamt, lite=fort

usch va kass jag avrt på å skriva de senaste...
de konstiga är... skriver man ofta, så blir de automatiskt att man skriver mycket... men om man av nån anledning slutar, å de går lite för lång tid, så ba blir de inte att man börjar skriva igen...

de är likadant med vad som helst egentligen... säg en skål nötter... dåligt exmpel, jag vet... men iaf.. har man en stor skål med nötter, så märks de inte i början att man är där å nallar ibland... är de en liten skål med nötter, så märks de nästan direkt...

å med tid... mitt år här i usa är ett praktexempel... i början... oj, jag ska va här ett hel år... de märktens inte riktigt att tide gick.. för de va fortfarande en hel evighet tills jag skulle åka hem... men plötsligt så hade ett halvår gått... å de va ett halvår kvar... å nu... är de 4½ vecka tills jag åker... vilket kommer gå fort som... fan rent ut sagt...

nä, visst de är kanske inte samma sak att jämföra, men på nått sätt finns de en röd tråd genom de... de är lite samma sak.... eller?!

ujuj.... *fniss*

att ett leende kan göra så mycket....
de är helt obegrepligt...

hjärnan är bra konstig...

nått som jag tycker är rätt konstigt är att låtar sätter sig på hjärnan...
varför kan inte de man plugga i skolan fastna lika lätt?
man kan höra en låt, som man inte hört på år å dar, men texten sitter som gjuten i betong...
varför sitter inte de lärarna sa för lika många år sen?

de ba bubblar....

nått måste ha hänt??
folk ska gifta sig hit å dit å de känns som hela världens går i väntans tider för små fötter...
de känns som ett startskott gick av nånstans, sen accelerera allt i en hastighet som jag nog aldrig vart med om?!

är så glad, för alla... vilka ni nu är, de vet ni bäst själva... som ska gifta sig eller väntar smått... för de är så många så de är inte ens värt att skriva... =D

själv vet jag ba att jag bubblar av lycka... med en eller två svackor här å där... men skit samma...

Livet skall INTE vara en resa ner mot graven med målsättningen att anlända säkert i en attraktiv och välbevarad kropp. Utan snarare en sladdning in från sidan med chokladkakan i en hand och vinet i den andra, med en kropp som blivit ordentligt använd, för att inte säga fullständigt utsliten, samtidigt som man skriker:
WOOHOO! - vilken jävla åktur !

å du... har man skrattgropar i låren borde det vara tecken på ett lyckligt liv! :P

sanningen kommer alltid fram!

En läkare hade uppfunnit en maskin som kunde överföra smärtorna under en förlossning till barnets far.

Ett äkta par tog chansen att prova maskinen. Då värkarna satte igång blev maskinen inställd på att föra över 25% av smärtorna till fadern, men mannen märkte ingenting överhuvudtaget. Läkaren tyckte att detta verkade konstigt men höjde inställningen till 50%. Mannen märkte fortfarande ingenting, men kvinnan mådde märkbart bättre. Eftersom det gick så bra överförde man 100% av smärtorna till mannen. Förlossningen fortgick utan att kvinnan hade några som helst smärtor och ett välskapt barn föddes. Då mannen kom hem från BB fann han brevbäraren liggandes död vid ytterdörren.

semla...

de är då fasen att man ska bli påminnd om alla "dagar" som man har hemma i sverige genom nätet... idag är de "semledagen"... fick ingen semla förra året... (tror jag), men jag hoppas de finns kvar när jag kommer hem... =D de är juh så gott... =) de blir isf den sista på väldigt länge.. fö nästa år, blir de.. ja jo kanske semla, men på ett helt annorlunda sätt! de blir kalas juh! =)

är väl inne i nå "down" period just nu... vet inte varför, eller jo de vet jag... men de brukar inte riktigt va så här illa... men men, ba å bita ihop, de går juh över! =) klistra på ett leende å se gla ut... :S

om sju veckor just NU är jag hemma med min mamma, pappa, syster å hennes familj å käkar middag!!! kan man längta mer eller??

orka va tjej...

sjukt trött
överdrivet ont i huvvet
vet vad som komma skall...
jihooo va roligt... eller inte...
*suck pust å stön*

I need you tender lips

när jag lyssnar på Otis Redding - These arms of mine, ni vet de där från dirty dancing, när Baby kommer hem till Johnny, precis efter att hennes pappa hjälp Penny, å Baby å Johnny dansar å ja... iaf, när hon knackar på hos honom spelas den iaf... sak samma... men när jag hör den... så längtar jag hem, till min nersläckta lägenhet, med massa levande ljus, den låten spelas lågt i bakgrunden å jag ligger på soffan å myser med D...

These arms of mine
They are lonely
Lonely and feeling blue
These arms of mine
They are yearning
Yearning from wanting you

And if you
Would let them
Hold you Oh how grateful I will be

These arms of mine
They are burning
Burning from wanting you
These arms of mine
They are wanting
Wanting to hold you

And if you
Would let them hold you
Ohh how grateful I will be

Come on, come on baby
Just be my little woman [yeah]
Just be my lover I need somebody,
[Somebody] To treat me right
[Ohh] I need your warm loving arms to hold me tight
And I need you tender lips too
Hold me, hold me

värmer...

de går juh rakt in i hjärtat när man slutar för dagen å kommer till datan, å bästa systersonen nånson skriver på msn:

Oliver säger:
HEJ DÅ VÄRDENS BÄSTA MOSTER JAG ÄLSKAR DIG BARA SÅ MYCKET SÅ JAG BARA VILL HOLLA OM DIG HEJ DÅ MOSTER

de går lixom inte att beskriva känslan när man läser nått sånt!
den är helt underbar!!!