lyssnar på "patrik iskasson - tillbaks till ruta 1"...
å va som flaschar förbi min inre syn för tillfället är, en mörk vinterkväll när jag va kattvakt hos familjen W, då josse å jag "låna" huset en kväll, släckte ner hela huset, tände upp en brasa, drog fram fåtöljerna, satte på just den låten, på repeat, å satt nog där i, ja jag vet inte hur många timmar... vet inte om vi sa nått, vi ba satt där, titta på elden, å lyssna... gud, jag minns de som igår... =)
å va jag gjorde innan jag börja skriva här vågar jag inte ens skriva, för då tror ni jag blitt tokig... vilket vissa redan anser mig vara.... men jag har å bråss på :P i vilket fall som helst, är de tur man har öron, annars hade mitt huvud trillat av för leendet jag har just nu....
har man nått fel när man kan börja skratta högt för sig själv (å inte kan sluta) för nått man tänkt på, eller drog sig till minnes? eller mår man ba väldigt bra? är man bara väldigt lycklig...?
en låt som skulle beskiva mitt liv just nu är "walking on sunshine"...
I used to think maybe you loved me, now baby I'm sure
And I just can’t wait ‘til the day when you knock on my door
Now everytime I go for the mailbox, gotta hold myself down
‘Cause I just can't wait ‘till you write me you're coming around
I’m walking on sunshine whoa
I’m walking on sunshine whoa
I’m walking on sunshine whoa
And don’t it feel good....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar