Ibland är man sådär lite extra nöjd med tillvaron! Med tanke på diverse omständigheter bör allt va skit... Men ändå känns allt konstigt nog komplett ibland.
De är mitt inatten... Hunden ligger på golvet å har fisfest... Gubben sover som en gris på soffan, å de är inte värt å försöka få in honom hit till sängen, nä han får ligga där tills han kommer själv....
Men tror mycket av att jag känner mig tillfreds med tillvaron är tack vare honom... Han, denna där... Han som jag kallar korven, älsklingen, hjärtat... Han som är min! Han har sina egenskaper, han har sina humörsvängningar som vi jobbar med att lösa, (vilket vi faktiskt lyckats ganska bra med, å med tanke på att vi i 9/10 vet vad de beror på, så sitter jag mest å flinar åt de), han snarkar å brummar värre än värst, han är söt när han sover, han är charmig, han är snäll å omtänksam, han kan laga god mat, han kan fixa å dona, han ser mig, han ser när nått inte är bra... Han som jag älskar mer än livet själv!
Alla, å då menar jag alla, har positiva å negativa sidor.... Men utan dom hade vi inte vart dom vi är!
Nä, ska man avrunda detta trötta nattsvammel å sova lite nu när huvudvärken å illamåendet gått över.. Mm tror de blir så.
God natt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar