imorse när jag vakna å kolla på mobilen, som jag alltid gör för å se va man missat för spännande sms under nattens alla timmar, så såg jag datumet... dagens datum... 26 februari! å de gick ett totalt lyckorus genom hela kroppen!
på en millidels sekund, så försvan de senaste fyra åren av mitt liv, å jag va tillbax på den 26 februari 2007, dagen då jag lämna sverige, för å flytta till andra sidan atlanten.
minns dagen som igår....
flygplatsen, mamma å pappa, jenny å barnen va där!!!
malin, liisa å mia kom... malin grina redan innan dom ens kom till landvetter...
att säga hejdå till mina flickor va jobbigt... usch va jag grät! å fy de va så hemskt....
när dom åkte, å man äntligen hämtat andan igen...
så va nästa pers på G.... att säga hejdå till familjen...
å va jag hata mig själv just då...
jag stod på startbanan för å lämna allt jag ägde å hade, alla jag älska å tryggheten hemma i lilla lilla sverige... för å ge mig ut i stora vida världen... till USA!
att säga hejdå till familjen gjorde så ont i mig... visste att mamma å pappa skulle komma å hälsa på, å mamma, jenny å oliver en vända oxå.... men inte william... å inte alla andra heller...
jag har aldrig kännt mig så ensam nånsin, som jag gjort när jag stod ensam vid mitt flyg... å så mycket tankar jag hade i huvudet när jag satt på flyget mellan göteborg å köpenhamn, jag trodde inte de va möjligt... kände mig nästan apatisk!
i köpenhamn va de rörigt, dom byggde om å inget stämde!
å de va nå äckelpäckel till engelsman som erbjöd mig att va social med honom i loungen för första klassarna... tack, men nej tack!!! blä... när jag väl hitta min gate, så mötte jag nina å johanna, de två svenskarna jag skulle ha sällskap med till new york!
vi satt utspridda på flyget, å de nio timmar de tog å korsa atlanten vet jag inte vart dom tog vägen!
plötsligt satt vi på en buss genom new york, påväg till connecticut, där vårat hotell va, å där vi skulle spendera de fyra närmsta dagarna med "utbildning".
de va så overkligt... de va så sjukt mycket å ta in de fyra dagarna, ba vetskapen om att man va i usa, new york, att man skulle bo där i ett år, allt man lärde sig av jodie... våran "föreläsare", nån mer underbar kvinna för de jobbet kunde dom inte hitta! utan henne, å de tips å råd hon gav.... så vet i katten hur de hade gått... för ärligt talat... de va flera gånger under året där nere... som jag kom på mig själv med att tänka... men shit, de är juh faktiskt som hon sa...
hur som haver.. idag, för fyra år sen, gick startskottet på en av mina största drömmar nånsin.. ett au pair år i usa!!! å jag är så jävla glad å stolt, över att jag faktiskt gjort de!!!
1 vecka sedan