ljuslyktor

har plöjt igenom min resedagbok, de sista tre månaderna...
gud va jag saknar mina barn...
lillans spontana kommentarer, hennes undran över livet, filosofin över världen...

nu va de ett tag sen jag skrev... jobbade onsdag å torsdag natt... första gången med två nätter i rad, gick galant, va dock ruskigt trött i fredags morse innan jag sluta... å de va väldans gött å få lägga huvvet på kudden... dega ba runt i fredags, käka gott, glutta idol å somna...
igår va jag till mor å far å titta på när pappa bytte däck, sen vart jag å handla, baka kladdkaka med vit choklad, så mumsigt gott, å laga middag till mina kära föräldrar. kolla stjärnor på is å vart sen hem å spela shanghai... lite smått beroendeframkallande...

idag har jag vart på kyrkogården med mor å far å satt upp ljuslyktor å även skickat iväg en jobbansökan! =)

de är 11 år sen bengt dog, läste i RD om en dröm jag hade i usa, som handla om honom...

de är ett rum, med massa folk, folk som jag gick på lågstadiet med, som jag inte träffat på år å evigheter. mamma, pappa å jenny är där... jag å D kommer in, alla tittar på oss, och sedan vidare till en man, som sitter med ryggen imot oss. av hans hållning att dömma, kan jag se att de är en gammal man... å jag känner genast en värme sprida sig, allt blir svart i rummet, utan jag å denna mannen, medans jag långsamt närmar mig honom, ser jag hans profil.. jag lägger min hand på hans axel och säger hans namn.. varpå mannen vänder sig om, ställer sig upp och säger mitt namn lite frågande... jag kan inte hålla tillbax tårarna, dom forsar ner för mina kinder, vilket även mannens gör...

de va du.. men hur, de är snart elva år sen du gick bort... jag såg att du åldrats, men du va dig lik... du hade den vintröda v ringade tröjjan jag minns att du alltid hade...

vi kramas, är detta verkligen sant, vet jag att jag tänker... de va så underbart att se dig, overkligt, men underbart! ljuset i rummet böjar komam tillbax, å jag presenterar dig för D... de kändes som jag vill ha ett godkänande... å de fick jag... leendet du gav mig innan allt förvsann sa mig allt...

vaknade imorse å insåg att de va en dröm... men den har vänt upp å ner på hela min dag...

mannen i drömmen, är en avliden släkting till mig, de finns inget blodsband mellan oss, utan han är ingift... han gick som sagt bort för snart elva år sedan... men han va en stor person i mitt liv, å jag va nog ett litet barn, med en stor plats i hans hjärta... då jag varken haft nå morfar eller farfar, så fyllde han på nått sätta båda dessa platser... ett barn, som inte vet om de förflutna, dömmer inte någon... vilket skapade ett band mellan oss... ett band, som inte har nått slut och som han inte har haft med nån annan!

mycket har jag fått berättat för mig i efterhand, vad som hänt å hur allt gått till väga, å de är på senare år, som jag insett va han betydde för mig, å jag för honom...

drömmar kan då få till saker å ting...

nä, nu ska jag spela lite...

tjing