vingar?!

jag vet inte om jag vill, men de spelar ingen roll, för de är inget jag kan göra nått åt ändå... de bara blir så...

jag vet inte om jag vågar, orkar lixom inte med de som kan bli så fel... men de vet man juh inte förens efteråt...

chansar man inget, vinner man inget.. så äckligt sant...
frågar man inget, får man heller inget veta... varför ska de behöva va så? kan jag inte få veta utan att fråga?! tänk va bra de hade vart då :P

de är just de här jag inte vill, för jag blir tokig på mig själv...
men visst njuter jag imellan åt.. av minnen, hoppet å framtiden.. ;)

Det är först då fågeln kastar
sig ut i den fria rymden som
hon känner att hon har vingar.