miss atl...

just nu ligger jag på soffan å slappar med all rät efter ett arbetspass... kan inte påstå att de vart jobbigt.... men tiden går å de är att göra...

för ett år sen nästan exakt va jag, madde å sandra i miami... de är inte klokt...
de känns så konstigt ibland... vetskapen om att jag tillbringat 13 månader av mitt liv i usa, å att de oftast inte känns som jag vart borta alls... de va de bästa året i mitt liv, hittills, men de känns bara som en dröm... de känns så overkligt att de är jag som vart på alla de plaster jag vart, upplevt å sett allt jag gjort... alla underbara människor jag träffat å saknar grymt mycket... vissa mer än andra dock... kan längta tillbax så de gör ont ibland... såg bilder på lillan i går, å ba på en och en halv månad har hon blitt så stor... å så otroligt lik samantha.... å sami fyllde dessutom 13 igår... jag saknar mina flickor, saknar dom enormt... saknar jessie när hon på kvällarna kröp upp i famnen å satt å myste framför hannah montana.. i miss my american life.... jag saknar engelskan...

men men... man kan väl inte alltid leva i en dröm... nog för att jag mår överdrivet jättebra just nu, å allt känns hur bra som helst... men ändå... :P

nä, nu ska jag sluta svammla...

tjing