Han

de började för många år sen... närmare bestämt i november 2001, halloween!
ska jag va ärlig så minns jag den helgen i detlaj... fortfarande... trotts många försök att glömma den! va nere å hälsa på min kompis nånstans i skåne, å träffa Honom... föll pladask å livet va ljuvligt.. lycklig å upp över öronen förälskad! de höll inte särskillt länge... iallafall inte i ett förhållande som "pojkvän/flickvän"!! men va man ska sätta för rubrik på allt som hänt under dessa år, de vet jag inte... får nog bli nått i stil med världens längsta berg&dal bana... med väldigt korta toppar, å väldigt långa djupa dalar... som tillslut jämnade ut sig å tog total stop, efter på tok för många år av olycka, hopp, lögner, tårar å brustet hjärta!

om jag ska skriva allt som hänt under dessa sju år, kan jag skriva till imon...
sen de "tog slut" har de gått cirka tre månader mellan gångerna Han hörde av sig! kunde nästan sätta klockan... allt va hur bra som helst i några dagar, sen tog de tvärstop, av diverse olika anledningar! träffades några gånger, alltid till följd av att Han blev arg på mig för att jag berätta för öron som han inte tyckte hade med de å göra! Han visste mycket väl va jag gjort å kunde göra! men ändå fortsätte de... å jag va lika dum i huvvet som lät de fortsätta... men ibland griper man varje litet halmstrå för lite uppmärksamhet!

sista gången jag bad han dra åt fanders va runt julen 2006... å då vet jag inte om Han verkligen tog mig på orden eller om Han blitt knäpp... han sluta iaf höra av sig... å jag, mitt dumma fan trodde att Han gett upp en gång för alla... men tji fick jag... natten tills i fredags va de dax igen... å ljuger som ett as gör idioten oxå! får se hur länge de dröjjer nu tills nästa gång, jag hoppas dock innerligt att de inte blir nån nästa gång, för Han kan förstöra en hel dag för mig, å de är han inte värd!

de finns inte nån som fått mig å känna så som som jag kände för Honom, men samtidigt finns de ingen som sårat mig så mycket heller!

har avslutat detta kapitel många gånger, men de känns som att de aldrig kommer ta slut...