i miss atlanta!!!

idag är första gången som jag verkligen längtar tillbax till atlanta...
där jag kunde leva i min lyckliga bubbla å må sjukt bra!

ingenting vart som jag trodde när jag kom hem.. där nere kunde jag iaf leva på hoppet... :S

de känns som vissa avstånd bara blir större å större?! men jag kanske har fel?

vart tog alla stora skogar å öppna ängar vägen?

de är skrämmande när verkligheten hinner ikapp en,
men man vet juh att den kommer förr eller senare...

min lilla saga om tåget som jag skrev om för bra längesen på RD, den har fortfarande inte kommit längre... orkar snart inte hålla imot längre å glider väldigt snart bakåt, de krävs mycket nu för att de överhuvudtaget ska rulla vidare nånstans....

men som sagt, för var dag som går, rullar tåget ett snäpp bakåt....